Specialpedagogen Maja

Specialpedagogen Maja

Fia 36

Läraren berättarPosted by Maja Lindqvist 2014-05-03 08:06:01

DEL 36

Fredrik och hans mamma var redan på plats i Berits rum när Robert och Cecilia glider in genom dörren.

- Hej! Vad bra att alla kunde komma med så kort varsel. Mitt namn är Berit och jag är skolans rektor. Vi har kallat er med anledning av det slagsmål som era söner startade idag på idrotten. Vi ser mycket allvarligt på det som inträffat.

Cecilia tittar allvarligt på Berit innan hon avbryter för att förklara att hon strax måste avvika för ett jobbärende. Berit nickar tillmötesgående innan hon fortsätter att prata.

- Robert du kan väl börja berätta din version av bråket. Hur kom det sig att du kastade dig över Fredrik?

Fredriks mamma tittar ilsket på Robert som vägrar att svara.

- Säg nåt då? Uppmanar Cecilia.

- Vad fan vill du att jag ska säga? Det är ju för fan inte jag som har gjort fel. Det är ju han, säger Robert och pekar på Fredrik.

- Jag gjorde ingenting, det var ju han som helt random kastade sig över mig. Jag sa ingenting, jag lovar.

- Riktigt så var det faktiskt inte, du kallade Robert för något, säger Magnus tjurigt till Fredrik.

- Du menar särunge? Menar du det? Men det gills ju inte. Okey jag sa särunge men är det inte det han är då? Frågar Fredrik Berit.

- Ja, vi har pratat om det här hemma. Vi tycker inte att det är så lyckat att alla från särskolan går i Fredriks klass, säger Fredriks mamma.

- Ni kanske inte tycker att invandrare ska gå i klassen heller, frågar Robert.

- Vad menar du? Frågar Fredriks mamma med spräcklig röst.

- Din son tyckte att Achmed skulle åka hem till sitt land. Det tycker jag är allvarligt, säger Robert och flinar mot Fredrik.

- Vänta lite nu, en sak i taget. Du måste ha missförstått det här med särskolan. Det finns ingen särskola här, säger Berit och tittar på Fredriks mamma.

- Jag tror inte att jag har missförstått någonting, om den där killen inte går i särskolan borde han kanske söka sig dit. Varför tar inte de som behöver hjälp emot hjälpen? Varför kan inte barn tillåtas gå med likasinnade? Nu tänker jag framförallt på särbarnen som har det så svårt. Det kan ju inte vara så roligt för dem att alltid känna sig annorlunda och utanför. Jag tror att lika barn leka bäst, säger Fredriks mamma utan att andas.

- Nu får du väl ge dig. Vi är här för att prata om det som hände idag, inte utreda någons behov. Och det är viktigt för dig att förstå att varken Robert eller någon annan i den lilla gruppen går i särskolan, reklamerar Berit.

- Nämen nästan, säger Fredrik.

- Nu får den där feta lilla kossan och hennes otäcka son vara tyst. Vi ska inte behöva sitta här och lyssna på den här smörjan. Vem är hon att avgöra behov? En patetisk ensam människa med sörja i huvudet, en kvinna som knappt läser morgontidningen. Vad vet väl hon om människor? Passa dig, säger Cecilia rått.

Robert tittar förvånat på sin upprörda mamma.

- Nu tror jag att mötet ändrat riktning. Vi ska prata om det som hände idag under min lektion, säger Magnus.

Cecilia hör inte Magnus.

- Och den där ungen, parasiten, som förstör för rekorderliga människor. Och du som är hans mamma borde veta bättre. Det du säger kallar jag för personangrepp och det kan kosta dig ditt överbelånade boende. Förstår du vad jag säger? Skriker Cecilia med blicken riktad mot mamman.

- Behärska dig nu, ber Berit.

Men Cecilia regerar inte på Berits uppmaning. Hon tar handväskan, hänger den över axeln i samma ögonblick som hon reser sig upp. Stående tittar hon hotfullt och överlägset på Fredrik och hans mamma. Vi andra väntar nervöst på vad som härnäst ska hända.

- Om jag var er skulle jag ta mig en extra titt över axeln var gång jag lämnar mitt hem. Ta det jag säger på allvar, för det är ett hot jag riktar mot dig och din son. Robert res dig upp, vi ska gå.

Robert reser sig upp och följer sin mamma. Innan han lämnar rummet vänder han sig om och ber Fredrik dra åt helvete.

- Jaha, vad händer nu då? Kommer ni polisanmäla den här händelsen, frågar Fredriks mamma.

- Ja, vad händer nu? Frågar Magnus.

- Vad ska jag säga? Fredrik och Robert måste reda ut det som hänt. Vi får anordna ett nytt möte redan i morgon, säger Berit.

- Jag tänker inte låta min son sitta ensam på ett möte, tänk om den där otäcka killen skadar honom.

- Det är ingen fara. Jag kallar Robert i morgon, säger Berit.

- Men tanten hotade ju oss, säger Fredrik.

- Det kan man säga att hon gjorde. Det var ju inte så bra, säger Magnus kraftlöst.

Ingen såg någon lösning. Cecilia hade hotat Fredrik och hans mamma efter det att Fredriks mamma kränkt Cecilia och Robert. Hela konkarongen kände sig förnedrad och hotad. Vem hade egentligen gjort fel?









  • Comments(0)//www.specmaja.se/#post111