Specialpedagogen Maja

Specialpedagogen Maja

Fia 52

Läraren berättarPosted by Maja Lindqvist 2014-05-25 18:48:57

DEL 52

På Berits begäran påbörjade vi utvärderingen av läsåret. Ganska snabbt kom vi fram till att det som betytt mest för eleverna var våra strukturerade och tydliga dagordningar. Konsekvent samlades eleverna i klassrummet och dagen avslutades samma tid i samma klassrum. Vid höstterminen pratade vi om att införa elevrespons men så blev det inte, tryggheten infann sig aldrig och vi vågade inte testa. Det var så många konflikter per dag som vi var tvungna att lösa ändå. Vi åkte på en resa och vi var i väg på ett studiebesök. Tanken var att vi skulle kommit iväg på fler studiebesök men det var samma sak som med elevresponsen, vi lyckades inte för vi orkade inte hantera konflikter som uppstod eller som eventuellt skulle uppstå. Hundraprocentig närvaro klarade vi inte heller av. Ett av målen var också att eleverna skulle bli godkända i tolv ämnen och så blev det inte för alla, det var bara Anders och Robert som blev godkända i samtliga ämnen. När utvärderingen var klar ringde jag Berit som snabbt kom till vårt arbetsrum. Hon satte sig tillrätta mellan Anna och mig på en sliten elevstol. Hon ville återberätta samtalet hon just haft med Peos mamma. Läkarna bekräftade att Peo fått en hjärnskada men att det var för tidigt att uttala sig om hur allvarlig den var. Det kunde dröja ett år innan man visste hur stor skadan blivit. Peo skulle ligga kvar på sjukhuset ett tag till, kanske trodde läkarna att han kunde komma hem under kortare perioder men de vågade inte ge familjen för stora förhoppningar. Familjen hade kommit i kontakt med ett habiliteringsteam, för att få stöd. Med darrig röst berättade Berit att Peo inte skulle komma tillbaka till skolan.

- Han kommer inte till avslutningen och han kommer inte att ta ett tionde år. Familjen avvaktar läkarnas analys av skadan och bestämmer sig därefter hur hans framtid ska planeras.

  • Comments(0)//www.specmaja.se/#post133