Specialpedagogen Maja

Specialpedagogen Maja

Fia 54

Läraren berättarPosted by Maja Lindqvist 2014-05-27 06:55:12

DEL 54

Medan Anna pratar om terminens sorgliga upplevelser tänker jag tillbaka till 80-talet och min skolavslutning i årskurs 8. Jag minns hur obs-killen Johan kom gående mot mig med händerna i fickan. Han stannade, tittade mig djupt i ögonen och frågade hur det kändes att sluta åttan. Han stod så nära att jag kände hur hans andedräkt luktade colabugg och tobak. Med betyget i ena handen och en blomma i den andra förklarade jag för honom att det var skönt att slippa åttan och att jag såg fram emot att nästa termin bli äldst på skolan. Men bäst var förstås att få sommarlov. Denna dag var så som man önskar sig att en skolavslutning ska vara. Solig, ljummen, kärlekspirr och en härlig doft av syren. Med hopp om ett långt och innehållsrikt lov hade vi tagit emot våra betyg och lämnat klassrummen för att fortsätta hänga på skolgården. Det var också där informationen om kvällens fester presenterades.

- Hur blev betygen då? Frågar Johan.

- Det gick bra mest treor men någon fyra och två femmor, säger jag stolt.

- Mitt betyg består mest av streck men det gör inget, jag kommer in på det jag vill ändå. Vi obbe-elever har alltid en massa undantagsregler. Vill jag plugga på fyraårig-teknisk kommer någon på skolan se till att jag får det. Dispens kallas det, säger han och kastar iväg betygskuvertet.

Olyckligt stirrade han efter kuvertet som flög i väg mot gångvägen för att till slut landa på skolans enda cykelstall. Sen sparkade han bort några gruskorn innan han frågade mig om kvällen.

- Vad händer i kväll då?

- Norrviken. Ska inte du dit?

- Klart jag ska, skulle bara se om du var med. Ska vi göra sällskap? Jag kan hämta upp dig med moppen om du vill.

- Gärna, säger jag och rodnar.

Iklädd en vit skjorta och svart manchesterkavaj stod han utanför min ytterdörr med en stulen tulpan i sin hand. Mamma blev häpen när hon såg Johan och bjöd genast in honom för att ta reda på om han var en kille för hennes dotter, och jag tror han lyckades lura henne. Han svarade snällt på alla närgångna frågor hon ställde.

- Vad roligt att du slutat nian, då ska du börja på gymnasiet nu då. Vilken linje har du valt?

- Det är inte bestämt än. Det kanske blir så att min familj flyttar till USA och då får jag plugga där istället, svarar Johan bestämt men artigt.

Han hade inte en aning om hur hans närmsta månader skulle se ut och han behövde inte lägga energi på framtiden heller. Gick man i en obsklass och inte kirrat studierna löstes sånt till slut, det var iallafall vad han sa till mig. Målet för ”sådana” ungar var att de skulle ut i arbete, inte plugga vidare. Ville obbarna ändå plugga så fixade skolorna det, allt för att lugnet skulle infinna sig. Bemödade sig inte obbeungarna att ta ansvar för sitt liv gjorde alltid någon myndighetsperson det. Ingen ville se ungdomarna hänga i centrum eller deka ner sig. Men detta sa han inte till min lilla mamma.





  • Comments(0)//www.specmaja.se/#post135