FörhållningssättPosted by Maja Lindqvist 2017-08-13 08:41:59Nu är hösten här och snart är vi alla i gång med att
organisera och planera höstterminen.
Många av oss har förhoppningsvis spännande
satsningar att se framemot. En sak som många tycker är spännande är att
regeringen tillsatt en utredning för stärkt elevhälsa, läs mer via länken. Regeringen
har utsett en särskild utredare för att bland annat kartlägga och analysera
skolornas arbete med stöd och elevhälsa. När utredningen och analysen är klar
ska utredaren lämna förslag på hur skolor kan öka förutsättningarna för elever
att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Det är mycket glädjande att
utredaren kommer från Specialpedagogiska skolmyndigheten, Åsa Karle regionchef
vid Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Skolinspektionens
tillsyn visar att det är vanligt att huvudmän inte tillgodoser elevernas rätt
till extra anpassningar och särskilt stöd. Det har även visat att bristerna är
kopplade till verksamheternas elevhälsoarbete. Denna information tycker jag mig
hört vid ett flertal tillfällen till exempel genom rapporten: Elevhälsa-
elevers behov och skolans insatser. I denna rapport kan man läsa följande:
1. Att tillgången till elevhälsa är otillräcklig
2. Att skolors förebyggande och hälsofrämjande arbete mycket sällan
omfattas av en tydlig strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete, vilket
inbegriper: uppföljning- analys- planering och genomförande.
3. Att elevhälsans arbete mestadels utgörs av åtgärdande insatser riktade
mot enskilda elever
4. Att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet vanligtvis utförs
utan medverkan från elevhälsans professioner
5. Att eleverna inte känner till elevhälsans uppdrag eller
funktion
Många uppmärksammade svårigheter kvarstår dock än i dag. Kanske behöver man, innan man kartlägger och analyserar skolornas arbete med stödinsatser, och
hur elevhälsans förutsättningar för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet
ser ut samt hur det nuvarande arbetet bidrar till måluppfyllelse, reflektera över vad begreppet "elevhälsoarbete"
innefattar. Vad betyder elevhälsoarbete för huvudmannen, rektorn, lärarna och
elevhälsan? Väljer skolor att begränsa "elevhälsoarbetet" till något
som enbart berör elevhälsan eller ser skolor det utifrån ett vidare perspektiv
att "elevhälsoarbetet" är något som alla behöver ta ansvar för. Alltså att arbetet organiseras på så sätt att alla är delaktiga och ansvarar
för frågorna? Ordens betydelse är av stor vikt för hur vi beslutar att vårt
arbete ska utföras och hur vi genomför arbetet.
Frågor
som kan vara betydelsefulla att samtala om:
- Vem
ansvarar för elevhälsoarbetet?
- Vilka
organiserar elevhälsoarbetet?
- Hur
kommer skolorna fram till hur arbetet ska planeras och utföras?
- Hur
ser samarbetet ut mellan lärare, elevhälsan och rektor?
- Hur
organiseras och planeras elevhälsoarbetet?
- Hur
ser samsynen ut inom de olika professionerna och ledningsgruppen?
- Hur
arbetar lärare, elevhälsan och rektor för att medvetet och strategiskt skapa
tillgängliga lärmiljöer?
Utifrån
denna utredning kan det också vara betydelsefullt att kartlägga och analysera hur lärare,
elevhälsan, rektor och huvudman pratar
om förebyggande och hälsofrämjande arbete. Kanske är det utifrån dessa frågor
vi kan ta reda på varför vissa skolor lyckas bättre med det förebyggande
arbetet än andra. Det som på den ena skolan innebär att forma undervisningen
och innehållet utifrån elevens behov och förutsättningar blir på den andra
skolan extra anpassningar och särskilt stöd. Kanske ligger förklaringen till
denna skillnad i synen på vem som är i svårigheter. Sker elevhälsoarbetet som
ett sidospår till undervisningen eller sker det i samarbete mellan samtliga
parter?
Men vi behöver också ta reda på sådant som fungerar för de flesta elever i syfte att
få fram underlag till vad vi kan behöva för att skapa tillgängliga lärmiljöer.
Hur ofta pratar vi om sådant som fungerar för de flesta elever? Om lärmiljöerna
inte är tillgängliga så kommer det leda till att fler elever blir i behov av
extra anpassningar och särskilt stöd.
Hur
som helst så är jag en av dem som ser framemot vad resultaten visar och hur
arbetet kan planeras och organiseras för att utvecklas. Vi hörs inom kort.
Glatt
Maja

Strategier och metoderPosted by Maja Lindqvist 2017-07-31 12:29:10I dagarna släpper Studentlitteratur min bok med titeln
Elevhälsoarbete för specialpedagoger- en handbok. Innehållet riktas mot det som jag under de senaste åren arbetat och bloggat om nämligen- hur skapar vi tillgängliga lärmiljöer?
Hälsofrämjande och förebyggande arbete börjar i skolorganisationen och berör alla som arbetar inom skolan. Elevhälsoarbete för specialpedagoger – en handbok handlar om hur insatser på skol- och gruppnivå kan riktas för att tidigt förebygga skolsvårigheter. Hur kan elevens behov tillmötesgås innan vi utgår från att det krävs extra anpassningar? Vad kan vi lära av sådant vi tidigare identifierat som skolsvårigheter för att förebygga ohälsa och dåliga skolprestationer?
Genom kollegialt lärande och ett organiserat samarbete kan lärare och elevhälsa stötta varandra i att skapa en tillgänglig utbildning. I den här boken utgår det specialpedagogiska perspektivet från att svårigheter uppstår i själva lärmiljön och inte som en brist hos eleven. Om skolsvårigheter ses som ett resultat av mötet mellan elev och lärmiljö blir det lättare att utveckla och anpassa undervisningen efter elevens behov och förutsättningar.
Boken riktar sig till specialpedagoger, speciallärare, elevhälsan och rektorer som arbetar inom grundskolan och gymnasiet, men kan läsas av alla som arbetar med barn och elever, såsom lärare, förskollärare, fritidspedagoger och övrig skolpersonal. Syftet är att ge inspiration och stöd kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan organiseras och planeras.
Nedan finns en länk för er som vill ha ett smakprov från boken.
http://www.smakprov.se/bok/elevhälsoarbete-för-specialpedagoger---en-handbok/maja-lindqvist/isbn/9789144114682
Vi hörs inom kort.
Glatt från Maja

FörhållningssättPosted by Maja Lindqvist 2017-06-12 08:20:19Just nu går jag i
grubblande tider. Hur ska vi lärare, rektorer och elevhälsan få åtgärdande
insatser till att bli mer förebyggande? Vad behöver vi göra på annat sätt
för att bryta vårt "åtgärdande- tänk"? Vad behöver vi tillsammans åstadkomma på
organisations- och gruppnivå för att förebygga att skolsvårigheter uppstår? Vad
mer behöver vi ta reda på för att möta behoven? Jag tror att det första steget
i denna process måste vara att arbeta med samsyn. Jag upplever allt för
ofta att vi samtalar om situationer eller insatser på olika sätt då vi vi inte
har samsyn kring det vi pratar om. Om vi tar en text ur skollagen till exempel
...att utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande
(SFS 2010:800). Hur tolkar vi orden? Hur tänker och agerar rektor, lärare och
elevhälsan när det samtalas om att utbildningen ska främja alla barns och
elevers utveckling och lärande? Några kanske menar att textenes betydelse
ligger i att skapa undervisning för de elever som är motiverade till att
studera, andra tänker att undervisningsreportoaren behöver utökas så att lärmiljöerna möter olikheter. Medan vissa kanske menar extra anpassningar. Det
som man på den ena skolan kallar för att skapa tillgängliga lärmiljöer
blir på en annan skola extra anpassningar och kanske till och med särskilt
stöd. Personligen tänker jag att de svårigheter som vi brottas med på olika
sätt när vi utvecklar undervisningen inte får leda till att enskilda elever
blir i behov av åtgärdande insatser. Det är ju inte meningen att elever ska bli
i behov av extra anpassningar för att vi har svårt att möta behoven i lärmiljöerna. Mycket av
det åtgärdande arbetet, som vi tidigare har arbetat med och som vi av
erfarenhet vet leder till goda effekter på lärande och utveckling, kan ingå i
arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer. Då ökar möjligheterna till
att vi lyckas minimera åtgärdande insatser.
Det förebyggande arbetet är komplext. För att vi ska ha tålamod med att se vad
insatserna visar för effekter är det viktigt att vi noggrant har identifierat,
analyserat, gemensamt planerat och utfört arbetet utifrån identifierade behov.
Därefter är det lika viktigt att det planeras kontinuerliga uppföljningsmöten
som efter viss tid avslutas med en gedigen utvärdering. Samarbetar
yrkesprofessionerna och rektorn strategiskt och kontinuerligt kommer vi på sikt att
lyckas. Så vad behöver vi då ta med oss till nästa termin? Jag tänker att vi
behöver packa en arbetsväska med mod, kurage, tålamod och tron på vår
professionalitet.
Inför nästa termin kommer min blogg att förändras till det yttre och likna mer
en hemsida. Dock kommer jag fortsätta att samtala via bloggen och tänka högt
kring kvalitets- och utvecklingsfrågor. Jag kommer också som tidigare att
erbjuda mina tjänster som till exempel fortbildningsinsatser,
samverkansinsatser mellan skola och socialtjänsten, handledning både
enskilt och grupphandledning, samt andra konsultuppdrag. Hör
gärna av er till mig om ni undrar över något. Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig
och lugn sommar.


Strategier och metoderPosted by Maja Lindqvist 2017-05-23 07:21:31Att vara handledaren är att vara expert
på att vara just handledare, och det är allt. Så beskriver Lilja Cajvert (2014)
uppdraget som handledare i sin bok Handledning-
behandlarens rum. Vi som kommer från
skolans värld vet hur svårt det kan vara att skilja på rådgivande samtal och handledning.
Allt för ofta vill skolpersonal ha snabba svar på dilemman som man står inför. Svårigheter
som tas upp i handledningsgrupper förväntas handledaren kunna ge svar på. Detta
förhållningssätt och dessa förväntningar på handledning är något jag arbetar
mycket med på olika sätt. Ett sätt att tydliggöra att handledning innebär att
gruppen samarbetar kring dilemman
och att det är gruppens erfarenheter,
kunskaper och resurser som bidrar till förändringar är att jag som
handledare beskriver hur jag själv ser på handledning och vad jag anser att
professionell handledning inte är. Handledarens roll är att vara ett stöd i att
få den handledde att använda sina kunskaper och resurser, det är gruppen som
ska medverka till samtal. Handledarens
uppgift är att hjälpa den handledde (eller gruppen) att ställa frågor till sig själv
på ett sådant sätt att de bidrar med sina egna kunskaper. Därav blir det
också tydligt att handledaren inte bara kan ställa frågor för sin egen nyfikenhet,
utan att vara så professionell att se till att det finns ett syfte med
frågorna. Den sokratiska samtalskonsten som en pedagogisk modell hjälper till
att skapa dialog med stöd av frågor, och det är något vi handledare behöver tränar
mycket på. Att ställa frågor till någon som inte känner tillit till sin
handledare leder sällan någon vart, oavsett om det handlar om handledning på
handledning (handledare som får handledning på sin handledningsgrupp) eller om
det handlar om handledning. Mycket av
handledararbetet ligger i att skapa en tillitsfull och trygg atmosfär i gruppen
så att det finns förtroende till att ställa frågor.
Att arbeta med sin inre handledare
är något vi handledare behöver träna mycket på. Lilja Calvert skriver att den inre
handledaren är en inre dialog som handledaren för med sig själv under samtalet
med sin handledningsgrupp. Den inre handledaren hjälper till att iaktta
känslor, processer, tolkningar och olika frågor som aktiverats under samtalet.
Handledaren kan i sin handledning
få hjälp med att träna på att ställa sig frågan: vad kan den handledde eller vi tillsammans göra för att komma ur en
besvärlig situation? Det handlar alltså om att hjälpa till med att
reflektera för att uppmärksamma sig själv.
Arbetet med att ha den inre handledaren tillgänglig under arbetsprocessen
är inte det lättaste momentet, att föra en inre dialog med sig själv under processen
ställer krav på medvetenhet och mycket träning. Jag hoppas och tror att
handledning kommer att få mer utrymme inom förskolan och skolan i syfte att
stärka och stötta personal och ledning. Kanske
behöver vi som arbetar som handledare inom förskolan och skolan skapa nätverk.
Hör gärna av er om ni är intresserade.

Strategier och metoderPosted by Maja Lindqvist 2017-05-08 16:04:33Värderingsövningar
Under den tiden jag studerade dramapedagogik, vilket var väldigt länge sedan, kom jag i kontakt med värderingsövningar. Metoderna använde jag mig av tillsammans med mina gymnasie-elever vilket var mycket uppskattat och visade på goda effekter avseende att skapa delaktighet och acceptans mellan kamraterna. Med stöd av värderingsövningar uppmuntrades eleverna till att samtala och bli intresserade för frågor som vi tillsammans ansåg aktuella för gruppen. De fick möjlighet till att ta ställning till olika frågor, träna på att uttrycka sina åsikter, motivera sina egna ståndpunkter, bli lyssnade till och inte minst fick de träna på att lyssna på andra, samt att reflektera och bearbeta attityder. Byreus (2012) sätter ord på det jag bland annat efterlyser inom skolan nämligen “demokratiska arenor” alltså mötesplatser där alla kan komma till tals i en atmosfär där det är högt i tak.
Utmaningen och svårigheten i arbetet med värderingsövningar kan vara att ta fram frågor och påståenden som engagerar eleverna. Som i allt man gör får det inte gå på "för mycket rutin” alltså det gäller att hela tiden hålla sig ajour vad man vill att övningen ska leda till liksom dess syfte och utifrån det anpassa frågorna. En annan stor utmaning är att inte värdera elevernas åsikter genom att svara" bra" eller "okey" till några och inte till alla, det kan skapa osäkerhet bland deltagarna och leder sällan till "högt i tak klimat". Laddade ämnen och teman innebär att lyssna öppet.
Exempel på en värderingsövning - fyra hörnsövning.
I denna övning får eleverna ta ställning till frågor som är relevant dess syfte till exempel kan det handla om värdegrundsfrågor. Läraren läser upp ett påståenden och ger tre olika förslag på svar samt ett svar som kallas för en öppen hörna. I den öppna hörnan får eleverna formulera egna svar. För övrigt är det ett svar för varje hörna i rummet. När förslagen är upplästa får eleverna tid till att bestämma sig vilken hörna det ska placera sig vid. Därefter ber läraren eleverna att samtala, med de elever som står i samma hörna, om vad som gjorde att de valde att ställa sig vid specifikt hörn, vilka tankar som väcktes och så vidare. Om en elev blir ensam i ett hörn får du som lärare ställa dig i det hörnet och samtala med eleven. Som avslut samtalas det i hela gruppen.
Förslag på påstående:
Det bästa sättet att förebygga utanförskap är:
- att skapa aktiviteter som involverar alla elever
- att lärarna förklarar att alla har rätt att vara med med varandra
- att kontinuerligt föra samtal om diskrimineringsgrunderna
- öppet hörn
Passar på att rekommendera en praktisk bok som heter Kreativa metoder för grupputveckling och handledning (2012) skriven av Katrin Byreus. Boken ger oss läsare mängder med tips och idéer som vi kan använda oss av tillsammans med elever och arbetsgrupper.

FörhållningssättPosted by Maja Lindqvist 2017-04-18 07:42:12Att barn och elever känner att
det är meningsfullt att gå till förskolan och skolan främjar hälsa, lärande och
utveckling. Det är också en stor uppgift vi har som arbetar inom förskola och
skola, att skapa lärmiljöer som är begripliga, hanterbara och meningsfulla.
Upplever eleverna att skolarbetet är begripligt? Upplever eleverna att
skolsituationen är hanterbar? Hur då? Känner eleverna att skolan är
meningsfull? Hur då? Jag tror att kollegorna inom elevhälsan kan hjälpa oss
andra yrkesprofessioner inom skolan att arbeta mer med att ta in elevernas
perspektiv i undervisningen i syfte att få ner stressen och öka
motivationen.
Begreppet elevhälsa beskriver vikten av att inta ett
salutogent förhållningssätt och tydliggör att elevers hälsa är av betydelse för
lärande och utveckling. Elevhälsan bildar i dag ett team med det gemensamma målet
att stödja elevers utveckling mot utbildningens mål. Insatserna ska främst vara
förebyggande och hälsofrämjande (SFS 2010:800). Ett salutogent förhållningssätt
har kommit mer i fokus för att uppmärksamma vad som fungerar. Elever som känner
sig delaktiga i sitt lärande och i det sociala, och som kan ta emot kunskap
känner sammanhang och kan lättare stå emot stress. Känsla
av sammanhang sammanfattas i begreppet Kasam, som etablerades av sociologen
Aaron Antonovsky. Han intresserade sig för salutogenes,
hälsans ursprung, och de faktorer som orsakar hälsa. KASAM är en teori som
skapades av Aaron Antonovsky. Han studerade bland annat hälsotillståndet hos
kvinnor som överlevt koncentrationsläger under andra världskriget, och hur det
kom sig att dessa kvinnor fortfarande hade en god hälsa. Han kom bland annat
fram till att de som hade god hälsa hade en hög känsla av sammanhang.
Kasam är uppbyggt av
tre delar- dessa tre beståndsdelar beskriver den totala känslan av sammanhang.
Personer med hög nivå av meningsfullhet är ofta mer motiverade. Forskning visar
tydliga samband mellan elevers hälsa, hälsobeteende och skolprestationer. Elever
som hamnar i skolsvårigheter och har svårt att följa med i skolarbetet riskerar
att må psykiskt sämre än sina kamrater. Det medför att vi som arbetar inom
skolan behöver utgå från sådant som stärker och bevarar hälsan. Det vill säga
alla vi som arbetar inom skolan, gäller alla professioner inom hela styrkedjan,
behöver inta ett salutogent synsätt.
” Om jag i en enda mening skulle sammanfatta det
salutogenetiska synsättets främsta betydelse så skulle jag säga: ett
salutogenetiskt tänkande öppnar inte bara vägen för en formulering och
vidareutveckling av en teori om problemhantering, utan tvingar oss dessutom att
ägna vår energi åt detta. Sedan jag hade anammat detta synsätt leddes jag
vidare till att formulera begreppet känslan av sammanhang som kärnan i svaret
på den salutogenetiska frågan”. (Antonovsky, sid. 40).
KASAM
·
Begriplighet innebär
förståelsen och förmågan att bedöma och förstå händelser.
·
Hanterbarhet innebär
förmågan att möta och hantera olika händelser och är kopplat till nivån av
upplevd stress. Personer som upplever att de kan hantera motgångar blir mer
motståndskraftiga mot ohälsa.
·
Meningsfullhet
handlar om delaktighet och känslan av att påverka situationen.
Det är alltid
relevant att ta reda på de svårigheter man står inför samt svårigheternas
omfattning, för att därefter synliggöra och tydliggöra det man står inför innan
beslut tas om hur besvären ska bemötas och långsiktigt förebyggas. Är svårigheterna omfattande eller kan det
vara enkelt att ta i tu med? Har man stått inför liknande svårigheter
tidigare? Kan svårigheterna bli mer omfattande eller kan det lösas av sig
själv? 

FörhållningssättPosted by Maja Lindqvist 2017-03-21 15:29:45Skolinspektionens
årsrapport 2016 med undervisning och studiemiljö i fokus visar att elevhälsa
och undervisning är två utvecklingsområden för många skolor. Både grundskolorna
och gymnasieskolorna visar på brister vad gäller elevernas rätt till stöd,
undervisning och lärande samt vad gäller huvudmännens ansvarstagande för
utbildningens förutsättningar och utveckling. Skolinspektionen lyfter särskilt
fram tre områden där bristerna är stora:
- att skolor inte ger alla elever
möjlighet till lärande så långt som det är möjligt (gäller alla elever från de
som är i behov av mer stöd till de som är i behov av mer utmaningar)
- att elevhälsan inte räcker till och att
det bland annat kan handla om hur man ser på elevhälsans roll i relation till
skolans uppdrag. Skolinspektionen har uppmärksammat att rektorns styrning har
stor betydelse för hur elevhälsans resurser tas tillvara på skolan.
- att det systematiska kvalitetsarbetet
brister inom vissa områden till exempel följs inte värdegrundsarbetet upp.
Vidare visar rapporten att huvudmännens ofta brister i slutsatser och analyser
kring till exempel verksamhetens utformning, hur undervisningen ska genomföras,
resursfördelning eller tillgång till särskilt stöd och kan därför påverkat
verksamhetens resultat.
För att
undervisningen ska möta elevernas behov och förutsättningar behöver studiero
säkerställas, undervisningen behöver struktur och sammanhang och eleverna
behöver handledas och stödjas i sitt lärande. All skolpersonal behöver
ansvara för och arbeta med värdegrund, normer och förhållningssätt för att
försäkra sig om att otrygghet och kränkningar inte förekommer och stör
undervisningen. Och det gäller på alla nivåer skol,- grupp- och individnivå.
Ingen ska vara ensam i detta arbete.
När det gäller
elevhälsans arbete har Skolinspektionen vid upprepade tillfällen identifierat
brister i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Under 2016 bedömdes
nästan tre av tio huvudmän från grundskolan och gymnasieskolan inte ha sett till
att eleverna har tillgång till en elevhälsa som används förebyggande och
hälsofrämjande, sid 6. Skolans kvalitetsarbete omfattas inte alltid av det
förebyggande och hälsofrämjande arbetet alltså arbetet med att identifiera,
analysera, planera, utföra, följa upp samt utveckla utbildningen. Läs gärna mer i Skolinspektionens årsrapport 2016.
Hur kan
skolpersonalens kunskaper och erfarenheter av när brister eller svårigheter
uppstår i den dagliga verksamheten uppmärksammas och användas i
utvecklingsarbetet? Hur gör skolpersonal när de uppmärksammar brister i
arbetet? Finns det rutiner för hur skolpersonal kontinuerligt samtalar och
dokumenterar uppmärksammade brister? Jag tror att många svarar nej på den
frågan. Och anledningen till det kan var många men ibland upplever vi att det
inte är lönt att skriva ner sådant som vi upptäcker som en brist eftersom ingen
kommer att analysera innehållet. Några kanske känna oro över att
dokumentationen handlar om att hitta syndabockar, men så är det säkerligen
inte. De flesta skolor och huvudmän vill och arbetar aktivt för att åtgärda
brister. Det är lönsamt för alla att utarbeta rutiner för hur och när
skolpersonal kan skriva en “avvikelserapport” för att bristerna tidigt ska
uppmärksammas, åtgärdas och förebyggas. Det handlar om utvecklingsmöjligheter
vilket är oerhört viktigt i det dagliga arbetet och i det systematiska
kvalitetsarbetet. Avvikelserapporter bör vara enkla och ska kontinuerligt
återkopplas till rektor som också ser till att avvikelserna kontinuerligt följs
upp samt att det åtgärdas och att det förebyggande arbetet sätter igång och
leder till positiva resultat. Dokumenterade brister ska kontinuerligt
sammanställas och följas upp.
Rubrikerna
i en avvikelserapport kan på ett mycket enkelt sätt formuleras på följande sätt:
- Datum och namn
- Beskrivning av avvikelse
- Eventuella förslag till åtgärd
Avvikelserapporten
bör även ha en rubrik där det står när avvikelsen är åtgärdad. Genom att
anteckna uppvisade brister åskådliggör vi dem och kan på så sätt i ett tidigt
skede förebygga och utveckla vårt arbete.


Strategier och metoderPosted by Maja Lindqvist 2017-03-05 14:19:48I arbetslivet förekommer det dagligen konflikter som grundar sig
på att medarbetare har olika åsikter om hur frågor ska lösas. Att medarbetare
känner irritation kring olika företeelser tillhör arbetslivet. Irritation och
gnabb som inte hanteras på rätt sätt kan dock leda till långvariga konflikter.
De medarbetare som befinner sig i konflikter får ofta svårt att samtala
och samarbeta med varandra. Konsekvenserna blir ofta att arbetet förlorar både
kvalité och fart. Energin går till att hantera konfliktsituationen. I detta
inlägg vill jag kort koppla till mitt förra blogginlägg, TYDLIGGÖR YRKESROLLERNA som handlade om
specialpedagogens otydliga och spretiga uppdrag. Otydliga roller kan bidra till
att det uppstår konflikter mellan kollegor och mellan chefen och medarbetarna.
Förväntningarna på varandras insatser eller uppdrag stämmer inte alltid överens
med hur den enskilde personen ser på sitt uppdrag vilket kan bidra till att det
uppstår en strukturkonflikt. Strukturkonflikter kan handla om
befogenheter, ansvar och rollfördelning. Men även om regelverk, rutiner och
organisationsstruktur. Konflikten kan ha en informell karaktär till exempel kan
det inom ett arbetslag växa fram olika ansvarsfördelningar och roller utan att
arbetslaget samtalat eller beslutat kring det. Om man inte tar dessa konflikter
på allvar kan det bli svårt att hantera det på rätt sätt (Thomas Jordan.
2016). Ett sätt att förebygga att konflikter uppstår är att arbeta fram tydlig
rollbeskrivningar som förankrats bland personalen. Konflikter kan även
förebyggas genom att ledningen ser till att mål och rutiner förankras bland
personalen. Finns det inga mål är det lätt att var och en tar fram egna mål och
det i sig kan bidra till konflikter.
FÖREBYGG KONFLIKTER GENOM ATT SKAPA EN MOTSTÅNDSKRAFTIG ARBETSPLATS
En arbetsplats där människor måste samarbeta ökar risken för att
konflikter uppstår därför måste en verksamhet se till att skapa en organisation
som tillåter meningsskiljaktigheter. Det betyder att verksamheten behöver skapa
en motståndskraftig arbetsplats som ser till att konflikter inte
förankras och består. Samt en kultur som syftar till att viktiga delar
av motståndskraften har att göra med verksamhetens värderingar, inställningar,
normer och förhållningssätt. Och som genomsyrar hela arbetsplatsens kultur på
alla nivåer. Konflikter som uppstår i arbetslivet sker mestadels genom en
samverkan av omständigheter på tre nivåer individ, - relations- och
systemnivån.
INDIVIDNIVÅN innebär att man ser individens beteendemönster,
personlighet och/ eller livssituation som bidragande orsaker till att
konflikter uppstått. Man söker orsakerna till konflikterna i
kommunikationsproblem. Utgår man från individnivån riktar man lösningarna och
åtgärderna mot en utpekad enskild individ genom att till exempel hota med
konsekvenser, sätta gränser för den enskilde, varningar, uppsägningar eller
kanske väljer man att köpa ut personen. Har konflikten att göra med parternas personligheter och livssituationer?
RELATIONSNIVÅN innebär att man ser att konflikter uppstår i
relationen mellan parterna. Orsakerna söks i att parterna har
kommunikationssvårigheter. Man ser att lösningarna finns i sakfrågorna. Till
exempel kan konflikten redas ut genom att parterna får större förståelse för
varandra eller att man reder ut vad det var som gick snett i det förgångna för
att därefter avsluta det. Är de
berörda parterna blockerade av egna önskemål? Vad har hänt i relationen?
SYSTEMNIVÅN innebär att man ser att konflikten uppstår då det
förekommer brister inom arbetsorganisationen, resursfördelningen eller
organisationskulturen. Det kan till exempel handla om otydliga mål, otydliga
strategier, otydliga roller, brister inom området att hantera konflikter samt
svag ledning. Konflikterna kan redas ut genom att utveckla organisationen.
Organisationen behöver till exempel tydliggöra målen, rollerna och
organisationens normer. Samt att verksamheten utvecklar goda förutsättningar
för ledaren att leda liksom att utveckla former där konflikter kan lösas. Hur
bidrar systemnivån till konflikten? Vilka egenskaper i organisationen har
möjliggjort att konflikten kunnat uppkomma och fortgå? (Thomas Jordan.
2016).
Konflikter som personalen inte själva hanterar kräver att det
finns en chef som professionellt tar sitt ansvar för att hantera situationen.
Vill ni läsa mer om detta kan jag varmt rekommendera boken Konflikthantering i
arbetslivet. Förstå, hantera, förbygg (2016) skriven av Thomas Jordan.


FörhållningssättPosted by Maja Lindqvist 2017-02-21 15:56:30Just nu
är det många skolor som söker både speciallärare och specialpedagoger. Tyvärr är arbetsbeskrivningarna både spretiga, otydliga och handlar främst om att specialpedagogen/specialläraren ska arbeta åtgärdande. Vilket
säkerligen bidrar till att det blir svårt för skolor att rekrytera både specialpedagoger och speciallärare. Det är vanligt att man söker
specialpedagoger som ska arbeta förebyggande med att undanröja hinder i skolans
lärmiljöer. Därefter vill man ofta att specialpedagogen ska ansvara för skolans
pedagogiska utredningar, utforma åtgärdsprogram, följa upp och utvärdera
särskilt stöd och extra anpassningar. Vidare ska specialpedagogen agera mentor
åt elever i behov av särskilt stöd, söka pengar från kommuner, agera rådgivare
i pedagogiska frågor, undervisa enskilda elever och grupper för elever i behov
av särskilt stöd samt aktivt delta i elevhälsans inre arbete. Arbetstiden för
insatserna kan vara allt från 20- till 100 procent. Antingen förväntas
specialpedagogen utföra underverk eller så är det en beskrivning på arbetsuppgifter
som skolan inte vet hur de ska bemöta eller hantera.
Genom att
läsa platsannonser noggrant kan man få mycket information om den verksamhet man
vill söka sig till. När jag häromveckan läste en annons från en skola som sökte
en assistent/specialpedagog blev jag något förvånad över den okunskap som
emellanåt råder om assistentrollen och den specialpedagogiska yrkesrollen. Inte
ett ont ord om assistenter, deras profession är mycket viktig och uppskattad av
elever, lärare, elevhälsan, rektorer och vårdnadshavare. Men assistentens
yrkesroll skiljer sig från specialpedagogens. Både specialpedagog- och
speciallärarprogrammet är en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå för
verksamma lärare. Läs gärna mer om utbildningen på Stockholms universitets
hemsida. Det innebär
att innan du söker en sådan utbildning ska du först vara utbildad lärare,
pedagog. Specialpedagogprogrammet riktar sig till lärare som vill arbeta med
specialpedagogiska frågor tillsammans med kollegiet och ledning samt bidra till
utveckling av den pedagogiska verksamheten. Vill skolan få tag på en
specialpedagog kan annonsen formuleras på liknande sätt som den här:
Nu söker
vi två Specialpedagoger som i nära samarbete med elevhälsan, lärare och rektor
vill vara med och utveckla vår skola mot målet att alla elever ska uppnå
måluppfyllelse. På vår skola arbetar vi i tvärprofessionella team tillsammans
med lärarna i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer. Utifrån ett
specialpedagogiskt perspektiv stödjer ni lärarna i arbetet med att möta elevers
olika behov och förutsättningar. Vårt gemensamma arbete förutsätter ett
inkluderande förhållningsätt där värdegrundssuppdraget och kunskapsuppdraget
samspelar.
Ni kommer
att ingå i elevhälsan som finns knutna till arbetslagen. Utifrån styrdokument,
forskning och beprövad erfarenhet ska ni i samverkan med lärarna, rektorn och
elevhälsan forma en tillgänglig utbildning. Genom att identifiera, analysera
och medverka i arbetet med att förebygga skolsvårigheter formar vi en
hälsofrämjande skola som möter elevers olika förutsättningar och behov. Ni
kommer även att ingå i ledningsgruppen, värdegrundsgruppen och
utvecklingsgruppen. I uppdraget hör det till att systematiskt och kontinuerligt
arbeta med handledningsgrupper för pedagogisk personal.
En
arbetsannons som är formulerad på så sätt som ovan visar på en verksamhet som
har en organisation som arbetar tvärprofessionellt och långsiktigt. Annonsen
kommer locka många specialpedagoger till att söka tjänsten. Och som lärare
skulle jag mer än gärna vilja arbeta på en skola som kopplar teori till praktik och
som organiserar en tvärprofessionell samverkan där även det pedagogiska
perspektivet är med. En sådan verksamhet kommer att bidra till att jag som
lärare inte behöver vara ensam i mitt arbete, att jag kan få stöd av både
arbetslag, elevhälsan och rektorn, att vi som arbetar på skolan delar på
ansvaret samt att det kollegiala lärandet ingår i mina arbetsuppgifter. Med
utgångspunkten att den specialpedagogiska kompetensen kan arbeta på alla nivåer
för att möta elevers olika behov och förutsättningar är ett drömscenario för
alla parter.


Strategier och metoderPosted by Maja Lindqvist 2017-02-12 10:05:02Frågetekniker för att få fram en helhetsbild
Oavsett om det handlar om hur chefen organiserar samarbetet mellan personal
eller om det handlar om att identifiera styrkor och svårigheter i arbetsrummet eller i klassrummet behöver vi
titta på helheten. Vi behöver ha en cirkulär utgångspunkt i syfte att
uppmärksamma och undersöka kopplingarna mellan de olika delarna. Jag har
nyligen läst Oscar Öqvist bok Systemteori i praktiken- konsten att lösa
problem och nå resultat (2013). Det är en bok som på ett mycket enkelt sätt
beskriver vikten av att se de olika delarna i en större helhet. Kortfattat
beskriver boken hur vi kan utforska relationer och samband genom att titta på
interaktionen mellan de olika delarna, och på så sätt leta efter mönster som
uppstår. Öqvist (2013) skriver att för att skapa en lärandeorganisation behövs
en ram för att se samband i stället för att se till enskilda delar.
Systemteoretiskt tänkande hjälper oss att se det ömsesidiga beroendet mellan
den enskilde individen och omvärlden. Genom att inta ett vidare synsätt på
svårigheter eller dilemman kommer det framträda nya perspektiv och alternativ
på hur man kan bemöta och agera.
Något som fångade mig i boken var kapitlet om Den systematiska
intervjun som behandlar frågetekniker. Det cirkulära frågandet är en
användbar frågeteknik som har utvecklats av en grupp systeminriktade terapeuter
i Italien, så kallad Milanoskolan. Metoden bygger på en cirkulär kunskapsteori
som innebär att uppmärksamma återkoppling mellan systemets olika delar för att
bilda hypoteser om helheter och mönster. Till skillnad från ett linjärt ”tänk”
där fristående sekvenser iakttas, orsak-verkan, innebär det cirkulära
frågandet att vi utforskar effekten av beteendet för att ta reda på cirkulära
mönster, här och nu. Ändamålet är att ta reda på vad som hänger ihop med
vad. För att hålla oss kvar i det cirkulära tänket kan man i frågandet byta ut
verbet ”vara” mot verbet ”visa”. På så vis blir det lättare att ta reda
på cirkulära mönster och man kan få en beskrivning av en del, komponent, i ett
vidare system. Man kan också använda sig av historier, liknelser eller
metaforer för att hålla kvar det cirkulära tänkandet för att se mönster.
Ett annat sätt att arbeta med cirkulära frågor är mentala
kartor. Med stöd av mentala kartor kan man arbeta med skalor.
Handledningsgrupper, ledningsgrupper och arbetslag kan tänka i skalor. Till
exempel kan man ställa frågan: ”Tänk dig en skala mellan 1-10, där 1 betyder
sämst i klassen och 10 bäst i klassen. Var på skalan skulle du placera in din
arbetsplats? “Med stöd av skalor får den personen full frihet att själv
avgöra vad hen lägger i orden. Jag brukar arbeta med skalor i mina
arbetsgrupper därför att jag upplever att personerna tar mer ansvar för sitt
tänkande och agerande. Kanske är det så att vi tar mer ansvar över våra ord
eftersom det i sin tur blir till handlingar. Cirkulära frågor
kännetecknas bland annat av att de fokuserar på skillnader i informationen,
till exempel varför en svårighet uppstår vid ett specifikt tillfälle men inte
vid andra tillfällen. Cirkulära frågor är inte lika rationella och tydliga som
de linjära frågorna då syftet med frågorna är att ta reda på hur saker och ting
hänger ihop mellan alla håll och kanter. Den linjära- och den cirkulära
utgångspunkten ska inte ses som motsatser till varandra, båda är av betydelse
men i olika situationer.
“Det främsta och äldsta instrumentet för att vinna kunskap och
åstadkomma förändring är frågandet”. (Öqvist, 2013).

Choose image for share content |
---|
|