Specialpedagogen Maja

Specialpedagogen Maja

Fia 61

Läraren berättarPosted by Maja Lindqvist 2014-06-07 10:43:27

DEL 61

Så kom tidpunkten alla längtat efter men också fruktat, avskedet. En känsla av lättnad och sorg. Tiden som varit kommer aldrig mer tillbaka. Efter vårt gemensamma fika läste Anna en dikt om avsked som fick alla till tårar. Nu var det dags för ynglingarna att pröva nya upptåg. Även Moa skulle pröva nytt trots att hon blev kvar på skolan. Roberts flickvän Amanda skulle bli Moas klasskompis eftersom Moa placerades i klass 9c. När Anna, jag och eleverna kramat varandra farväl lämnade dem skolan för att aldrig mer återvända. Anna och jag följde deras sista steg genom fönstret. Det blev sista titten på våra älskade rötägg.

- Vad konstigt att vi står här och är ledsna. Jag som inte ens ville ha med rackarna att göra, säger jag.

- Så är det, det ska smärta. Tänk så fokuserat och intensivt vi arbetat, klart att befrielsen gör ont, säger Anna medan hon torkar bort en tår.

- Visst är det så, men jag tror fortfarande inte på smågrupper. Alla våra elever bekräftade det. Tänk så många gånger Robert sa att han inte hade någon tillhörighet, hur alla vuxna bara ville bli av med honom istället för att hjälpa honom där han befann sig till exempel i klassrummet, säger jag.

- Håller med dig men nu har vi gjort det, säger Anna.

Elevstolarna hann knappt kallna innan Berit kom in i klassrummet för att prata med oss om något nytt projekt som var på gång.

- Jag skulle verkligen vilja berätta en sak för er.

- Vad är det nu då? Frågar jag förskräckt.

- Jag har ett spännande projekt på gång som jag vill presentera för er.

- Men ska vi inte gå igenom utvärderingen innan vi ger oss in på något nytt? Frågar Anna.

- Nej det har vi inte tid med, det tar vi sen.

- Sen? Men vadå sen? Ska vi inte gå igenom utvärderingen nu? Kommer skolan fortsätta att bedriva små grupper?

- Ni måste lyssna till det här. Det är så spännande. Ni förstår, jag har tänkt att vi ska...

- Berit, lägg av. Jag tänker inte lyssna på dig nu. Hej då Berit, hej då Anna. Ha ett härligt lov. Vi syns i augusti, säger jag och går.

Aldrig mer ska jag göra någonting påtvingat.

Skolan var tömd på elever, några enstaka lärare befann sig fortfarande i lokalerna. Jag fyllde en kasse med skolmaterial till sönerna, det var det enda jag tänkte ta med mig hem från mitt arbete.







  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.